Bingobrickor och en galen matematiker

Bingobrickor och en galen matematiker

Flera månader efter att Bingo hade kommit ut på marknaden, närmade sig en präst från Wilkes-Barre, Pennsylvania, spelets uppfinnare Ed Lowe. Han hade ett problem i sin socken, då en kvicktänkt församlingsbo hade kommit på idén att använda Bingo som ett sätt att få rätsida på kyrkans ekonomiska problem. Prästen hade iscensatt det hela och köpt flera set med Lowes bingospel. Problem hade dock omedelbart uppstått då man upptäckt att alla spel ledde till att tolv eller fler spelare vann. Lowe kunde genast föreställa sig vilka oerhörda möjligheter som Bingo utgjorde för insamlingar. Han förstod dock samtidigt att det krävdes många fler sifferkombinationer togs fram för att spelet skulle fungera i ett så storskaligt sammanhang.

För att ordna detta, anlita Lowe en gammal matematikprofessor vid Columbia University vid namn Carl Leffler. Lowes förfrågan gick ut på att professorn skulle ta fram 6 000 nya bingobrickor utan att grupperna med nummer upprepades. Professorn gick med på en ersättning som avlönade honom per bingobricka han tog fram. I takt med att professorn jobba med uppgiften blev det allt svårare att ta fram ytterligare bingobrickor. Lowe var otålig och ökade mot slutet priset per bricka till 100 dollar. Till slut var professorn klar med uppgiften och Lowes företag hade fått fram 6 000 brickor, men professorn hade blivit galen på köpet!

Kyrkan i Wilkes-Barre kunde räddas och efter den även en kyrka i Utica, New York. Ordet spred sig därför snabbt och Lowe fick tusentals brev från personer som ville ha hans hjälp med att arrangera bingospel. Han fick så många förfrågningar att han publicerade den första instruktionsmanualen för Bingo. Han följde sedan upp detta med ett månatligt nyhetsbrev som han kallade för The Blotter, i vilket han skrev om bingonyheter. Nyhetsbrevet distribuerades till 37 000 prenumeranter. Det var med andra ord bråda dagar för Lowe och hans företag.